Slammeriet i Bromölla

Ett slammeri för slamning av kaolinlera blev färdigt i Bromölla 1903. Det hade en liten kapacitet och de kaolinkakor som pressades i filterpressar efter slamningen lufttorkades i öppna torklador.

Varken brytning av kaolin på Ivö eller slamning skedde under vintern. Normalt skedde detta från slutet av april till slutet av oktober.

Redan i slutet av 1903 började man bygga det ”stora slammeriet”, som till stora delar var färdigt den 6 mars 1904 när det ”lilla slammeriet” brann ner till grunden. Den 9 augusti 1904 invigdes det nya slammeriet med musik och direktören för fabriken, Axel Hermansen, bjöd på mat och dryck. Slammeriet utrustades med ångdrivet transportband från pråmarna i hamnen och upp till översta våningen i norra änden, samt med ångtork för torkning av de pressade kaolinkakorna. Det lilla slammeriet blev uppbyggt igen, för kapaciteten behövdes, och stod färdigt 1905. Fram till slutet av 1920-talet var tillverkningen av kaolin till pappersbruken en stor del av brytningen på Ivön och när den försäljningen upphörde minskade brytningen på Ivön.

Slammeriet flyttar ut till Ivö

Slammerierna i Bromölla var ett centralt inslag på fabriksområdet och när man i början av 1930-talet började planera för att bygga en sanitetsgodsfabrik kom tanken att flytta slamningen till Ivö klack för att frigöra yta på fabriksområdet. Se FRÅN LERA TILL TEGEL.

1933-34 blev slammbassängerna och slammeriet byggt på Ivö klack. Krossen fanns redan men den påbyggdes 1938 och transportband tog det krossade kaolinet bort till slammeriet. Se KROSSEN

Krossen, bassängerna, Gröna sjön och sandstranden.

Bassängerna under byggnad. Chamottetegel i botten.

Pumpar installerades av Exelsior Maschinenbau-Gesellschaft Stuttgart. Pumparna pumpade vatten och slamm upp till ”mixern” där de största kornen frigjordes från kaolinslammet som fortfarande innehöll mycket kvartsand när det pumpades över till den runda omröraren som hade en elmotor på toppen. När sanden sjunkit till botten tappades den ut till ”sandstranden” och kaolinslammet fördes ut till bassängerna i trärännor.

Trärännor tömmer det upplösta kaolinen i bassängen. Omröraren i bakgrunden. (bilden är spegelvänd)

I bassängerna fick kakolinleran ligga i ca 1,5 år där den bevattnades för att inte torka helt, utan vara formbar. Man lastade i vagnar och sedan i trälådor och transporterade kaolinleran med pråmar till Bromölla

Källor: Böckerna Bromölla, Samhälle och Industri vid Ivösjöns strand, 1986, och ”Den vita ön” En mosaik av material och människor, 1987, samt Iföverkens Industrimuseums arkiv.