Den allra första tiden skeppades allt material till Bromölla med segelfartyg. Men snart övergick man till ångbåtar med pråmsläp. Från början av 1900-talet och ända fram till gruvan stängdes användes en kaj på östra sidan för att transportera materialet från gruvan. Ytterligare en kaj byggdes på västra sidan 1934 i samband med att kaolinleran renades här på Ivö.

Till vänster: För att transportera material från gruvan till östra kajen användes ett spel som drevs med handkraft. När en vagn åkte ned för backen var en annan på väg upp. Nere vid kajen stod en handdriven kran som användes för att lasta material i pråmarna.

Till höger: På västra sidan finns en kaj som byggdes när slammeriet togs i bruk 1934. Den användes fram till 1960, då man slutade med pråmtrafik och istället började transportera leran till Bromölla med lastbilar via vägfärjan.

Berättelser från brottet

Herman Berger började arbeta för Ivöverken när han var 16 år. Då skar han lera till tegelstenar i Bromölla medan hans ensamstående mor körde vagnar med tegelstenar till ugnarna. Herman fick ganska snart ett nytt arbete på pråmarna som körde lera mellan Ivö och Bromölla. Ett hårt arbete som han övergav redan efter ett år:

”Jag blev kommenderad att styra pråmarna på sjön. Det var en så kall höst så vattnet frös till is när det slog över pråmarna. Jag stod där längst bak i aktern på den sista pråmen och styrde, och jag frös så jag kunde inte fortsätta med det.
De hade fått den första ångbåten här då. Den hette Laxen. Det var Sven Käck som körde den upp till Klacken och hämtade material däruppe. Pråmarna var så primitiva då. Det var en som var särskilt misslyckat i byggnationen. Vi kallade den Tjuren. När det blåste så gick han så fint de två första vågorna, men vid den tredje krängde han och tog in halva båten med vatten. Så jag fick stå där och pumpa och pumpa för hand så han skulle komma i land.”

LÄS MER OM KAJERNA