Gruvan på Ivö klack (Blacksudden) var en arbetsplats för i snitt 100 personer i nästan 80 år, 1887-1964.

Driften styrdes från de olika bolagsbildningarna i Bromölla, och i gruvan var det en förvaltare/förman som hade ansvaret och rapporterade till Bromölla. Förmännen bodde med sina familjer i förmansbostaden och hade en tjänstebåt som låg i båthus vid östra kajen.

Förmännen har sedan 1903 varit: Johan Joseph Langer 1903-04, Jens Henrik Nielsen 1904-06, Nils Preben Böving 1905-12, Nils Marius Petersen 1911-14. Mellan 1914-1927 finns ingen uppgift. Karl August Larsson 1927-51 och Sven Jonasson 1951-64.

Det förmanshus som fortfarande finns vid östra stranden byggdes 1912. Innan fanns en bostad, med stall, söder om det nuvarande huset. Detta hus brann upp 1912 och flög bokstavligen i luften när dynamiten som förvarades på vinden detonerade.

De arbetare som är namngivna på bilden ovan finns också i förteckningen 1915-1930. Det är förmodligen fler på bilden som finns i förteckningen men vi vet inte vem. Förslag mottages på Iföverkens Industrimuseum.

De som jobbade i gruvan hade olika arbetsuppgifter, smeder, snickare, ångmaskinsskötare, grävmaskinsförare, hästskötare, pråmlastare. De sk. Yrkesfolket hade 1910 39 öre/tim och de som arbetade med grävning i ”schaktet” hade 33 öre/tim. Det var samma löner som fabriksarbetarna hade i Bromölla. Man jobbade 10 tim/dag (8 tim på lördagar) 6 dagar i veckan. Av de svenskar som jobbade i gruvan bodde de flesta på Ivö och några på fastlandet runt ön.

Med kaolinbrytning jobbade enbart galizier mellan 1909-1914. De var ca 50-60 st. Det var det hårdaste jobbet och gjordes mellan april-oktober. De fick betalt per kubikmeter kaolin de levererade till pråmlastningen med 20 öre/kbm som de fick dela på. De hade egen förman som också var galizier och en kocka som stod för hushållet i ”galizerbaracken” som låg där slammbassängerna sedan byggdes. Kockan fick pengar och råvaror från bröderna Verständig i Bromölla. Se ”galizerbaracken” karta KROSSEN.

1910 kom den första ångdrivna grävmaskinen och 1912 kom en andra. 1911 hade man också ett ångdrivet, 18 hk, upphalningssystem från kaolinschaktet. 1910 bröts 42.546 ton råkaolin och över 33.000 kbm kalk.

Mannen vid den blåfärgade pilen var Nils Feldt från Bromölla. Bilden är troligen från före år 1900

De som jobbade i gruvan, utom galizierna som räknades som säsongsarbetare, bokförde prästen i Ivö församling som ”arbetare i Ivö kaolingrufva” och nedan är en sammanställning från kyrkböckerna 1900-1914 och 1915-1930. (klicka på tabellerna så förstoras de)

Från mitten av 1930-talet till mitten av 1950-talet skedde investeringar i avbaning av kalk (till 1940) och sedan transportband för kaolinet i stället för tippvagnsspåren, och i slutet på 1950-talet koncentrerades smedja och matsal till östra kajen. 1959 revs ”kontoret” och förmansbostaden blev kontor.

Källor: Böckerna Bromölla, Samhälle och Industri vid Ivösjöns strand, 1986, och ”Den vita ön” En mosaik av material och människor, 1987, samt Iföverkens Industrimuseums arkiv. Folklivsarkivet i Lund, uppteckningar 1954.