Ivö bjuder på ett smörgåsbord av naturupplevelser - här finns allt från omtänksamma insekter till ståtliga jätteträd.

En exotisk gäst från sydligare trakter

Nere i brottet lever en insekt som har hämtat inspiration från mullvaden både när det gäller utseende och middagsvanor.
Mullvadssyrsan tillbringar största delen av sin tid under jord, precis som mullvaden. Här gräver den gångar och går på jakt efter daggmaskar och larver. Den fullvuxna mullvadssyrsan är 35–50 mm lång och brun till färgen. Den är lätt att känna igen med sina stora främre grävfötter och sin håriga kropp. Mullvadssyrsan kan flyga – den gör långsamma luftfärder där den flyger nästan upprätt. I maj och juni är det parningsdags för mullvadssyrsan.
Då kan man ha turen att få höra hannarna spela. Precis som andra syrsor använder hannen sina vingar för att få fram de speciella läten som ska locka fram honorna. När mörkret kommer smyger hannen upp och sätter sig i öppningen till sitt hål och spelar. På långt håll kan man då höra hans läte, ett ihållande, surrande ljud.

Det tar två år för syrsan att bli vuxen. Mullvadssyrsan har så kallad ofullständig förvandling, och genomgår en rad stadier från ägg till vuxen individ. I första stadiet liknar larverna myror. Senare stadier blir allt mer lika den fullvuxna insekten. Mullvadssyrsan är unik bland insekterna genom sin starka modersinstinkt. Hon skyddar och sköter om sin avkomma tills de blir fullvuxna.
Mullvadssyrsan är en av Sveriges mest sällsynta gräshoppor. Den hittas på allt färre platser i Sverige. Dess livsmiljöer försvinner på grund av igenväxning och dikning av våtmarker. Här på Ivö trivs arten i botten av den gamla kaolingruvan.

Bokskog med svårupptäckta sällsyntheter

Vill du uppleva en skog där träden får leva ett långt och lyckligt liv? Vid rasbranterna på Klackens östra sida hittar du en skog där bokträden fått stå orörda. Stora kämpar till träd växer bland stenblocken, och här finns gott om död ved.
Det stabila och fuktiga klimatet under trädjättarna gör skogen till ett eldorado för mossor. En riktig sällsynthet bland mossor är grön sköldmossa, Buxbaumia viridis. Dess enda boplats i Skåne finns här på Ivö. Det är en pytteliten mossa som känns igen på sina små, gröna kapslar. Den växer på stubbar och stammar som nästan är helt nedbrutna. God tillgång på död ved är en nödvändighet för arter som grön sköldmossa.

I lövskogens mörker kan man också stöta på den bleka skogsfrun, Epipogium aphyllum. En nyckfull dam som kan välja att vara borta i många år. Så en dag står hon åter på sin plats i det svaga, grönskimrande ljuset under trädkronorna.
Den vita, nästan genomskinliga, orkidén saknar helt klorofyll. Den får sin näring från svampar som bildar mykorrizha, ett slags samarbete via rötterna, med skogens träd.

Har du riktig tur kan du hitta den mytomspunna skogsfrun, skogsfrun, Epipogium aphyllum, på Ivö klack

Kalk skapar extrema miljöer

Nya naturmiljöer har skapats på Ivö klack när den kalksten och lera som legat gömd under jorden kommit upp till ytan. I botten av täkten har grundvatten trängt upp genom den kalkrika berggrunden. En sjö med omgivande fuktiga marker har skapats.
Våtmarker med mycket hög kalkhalt i vattnet kallas extremrikkärr. Kalken gör att mycket av jordens näringsämnen inte blir tillgängliga för växterna. I denna näringsfattiga miljö växer speciellt anpassade växter och mossor. De har svårt att konkurrera i mer näringsrika miljöer.
I rikkärret här på Ivö kan du hitta kärrknipprot, en orkidé som är knuten till rikkärr. Den växer tillsammans med mossorna källtuffmossa och guldspärrmossa.

Lär dig mer om Ivös växer och djur