När Hermansen-epoken var slut 1909 köptes Ifö Kaolin & Chamottefabriks AB av häradhövding Ernst Wehtje d:ä å Cementas vägnar för 2.905.500 kr. Verksamheten delades upp i två företag, Ifö Cementfabriks AB och AB Ifö Chamotte & Kaolinverk. VD blev byggmästare Christian Lauritz Müller, känd Malmöprofil, som behöll denna befattning till 1917.

Under tiden 1909-1917 följde ett antal beskymmersamma år för de nya ägarna, men det investerades i nya ugnar, båtar o pråmar och cementfabriken byggdes om 1914-15. 1914 brann hela chamottefabriken ner, men byggdes omedelbart upp.

Efter ett kort inhopp av dir. G A Granström blev Ernst Wehtje d:y VD 1918 och en lång och framgångsrik industriepok startade.

Genom att knyta till sig duktiga medarbetare så som Ernst Ydrén och civ. ing. Olof Lund byggdes företaget upp för porslinsprodukter.

1918 började tillverkningen av Isolatorer med hjälp av tyska fackmän och 1928 var efterfrågan så stor, av bl.a. ASEA, att man byggde en ny fabrik. Tunnbinderiet lades också ner detta år. 1932 byggdes ett provrum för 500.000 volts spänning.1948 gjorde man automattillverkade hängisolatorer för att möta efterkrigstidens konkurrens. Utveckling med isostatpressning av isolatorer kom igång under 1960-talet och slutade 2018. Det blev 100 år tillverkning av högspänningsisolatorer.

1920 bildades en egnahemsförening i Bromölla på Ernst Wehtjes förespråkan, så de anställda kunde få lån till egna hus. Fram till 1972 byggdes nästan 200 hus i föreningens regi. Iföverken hade då också en egen byggnadsavdelning som underhöll brukets flerfamiljshus.

1927 bildades AB Iföverken. 1930 startade tillverkning av Golvplattor och 1932 hade man ett stort sortiment. Mosaik började tillverkas 1937. Senare blev stänkglaserade plattor 10x10 cm en succé. 1954 började man tillverka mosaik i pressgodsrfabriken. Tillverkningen upphörde 1971 när konkurrensen från plastmattor blev för stor.

I början på 1930-talet, när tunnbinderiet lagts ner, började man gjuta de unika Cementstaketen i fatfabrikens byggnad. Denna tillverkning övergick sedan till Bromölla cementgjuteri och pågick till 1970.

1933 flyttades slamningen av kaolin från Bromölla till Ivön. 1934 började tillverkningen av säkringsproppar och 1947 stod Pressgodsfabriken färdig. Då hade också tillverkningen av olika motstånd börjat. I slutet av 1940-talet började man göra belysningsarmatur/lampor som marknadsfördes under namnet Ifö Electric. Pressgodsfabriken betydde mycket för Bromöllas kvinnliga befolkning att få arbete.

1936 började en provtillverkning av sanitetsgods i isolatorfabriken och 1938-39 byggdes en Sanitesgodsfabrik för tillverkning av bl.a. WC-stolar och tvättställ. Denna fabrik har byggts ut och moderniserats i olika etapper. Det blev basen för Iföverken efter krigsåren.

1935-36 byggdes Huvudkontoret och Ifö Hotell vid Torget.

1940 lades Cementfabriken ner p.g.a. brist på kalk från Ivön.

Chamottetillverkningen med eldfast tegel som började 1901 fortsatte ända fram till slutet på 1960-talet med försäljning av olika ugnkonstruktioner och dess delar för nybyggnation och renoveringar av ugnar.

Under Wehtje-epoken utvecklades samhället Bromölla i samklang med ”Bruket” och köpingen Bromölla bildades som kommun 1942. Innan dess ägdes infrastrukturen av Iföverken, och vatten och avloppsnät övertogs av kommunen 1951, och man kan säga om inte doktor Nielsen hade börjat att bryta kalk och kaolinlera ute på Ivön hade nog inte brukssamhället Bromölla funnits till. Se film från 1959 på YouTube om hur det såg ut de sista åren ute i brottet på Ivö klack och de sista pråmarnas laster. 

Ernst Wehtje var styrelsens ordförande i Iföverken 1957-1967 och finns som byst på Torget i Bromölla efter en 50 årig epok.