1901 köptes företaget av ingenjör Axel Hermansen Danmark, med hjälp av pengar från sin svåger, och fick namnet Ifö Kaolinbruk A Hermansen.

Hermansen hade förvissat sig om att Ivö-kaolinet var lämpligt till eldfast tegel, och genom sina kontakter med tyska Adolfshütte gjort provtillverkningar. Han anställde sedan efter hand flera tyska fackmän som driftsledare, verkmästare och förmän. Företaget ombildades till Ifö Kaolin & Chamottefabriks AB, och en stor expansion satte igång. Hermansen var tekniker och framsynt och gjorde stora investeringar. Han hade själv patent på olika sorters ugnskonstruktioner av chamottetegel (Axel Hermansenugnar) som marknadsfördes över hela Europa. Dessa såldes av Ifö fram till 1950.

Största produkt var retorterna till stora gasverk i städerna. Produktutbudet utökades och det gjordes ugnar till glasbruken, järnverk, krematorier och kalkbränning. Förutom kalk från ny ringugn och kaolin för papper från Europas modernaste slamverk började man tillverka chamotteprodukterna i ny 14-kammars gasugn. I och med att produktionen av kaolin ökade väsentligt fick man kalk över och 1907 byggde man Cementfabriken, och ett tunnbinderi för fat att transportera Portlandcementen i. Fler ångbåtar och pråmar inköptes för den ökade brytningen ute på Ivön. Tiden 1901-1909 var en otroligt stark expansionstid för bruket i Bromölla.

Film från brytningen i "grufvan" på Ivö klack 1908. Länk till YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=uAgffHfk2cg

1903 öppnade man företagshälsovård för anställda. Det var troligen ett initiativ från fru doktor Hermansen, och 1905 byggdes arbetarbostäder vid Bruksgatan. De s.k. Brukshusen.

Hermansen, som var en festprisse, blev en central gestalt i bygdens liv. Han beskrivs som impulsiv och idérik. Men dessvärre var han inte någon vidare ekonom. Investeringarna hade gått för fort och 1909 var pengarna slut i kassan. Konkursen var ett faktum, skulderna var nära 4 milj. kronor, och Hermansen flyttade till Ingelstad i Småland, men fortsatte att sälja ugnar till bl.a. glasbruken. Företaget hade då ca 300 arbetare. För att klara bemanningen i fabrikerna hade man i stor utsträckning använt utländsk arbetskraft, från bl.a Tyskland, Danmark och Polen, för befolkningen i Bromölla var för liten.

Hermansen bodde mest själv i direktörsvillan då hans fru Birthe hade egna egendomar där hon födde upp hästar och senare också köpte gården i Ingelstad. Till hjälp med hushållet i Bromölla hade Axel Hermansen en duktig hushållerska som också var danska. Fredrikke Berger och hon var gift med Herman Berger som arbetade på bruket i olika befattningar. Fredrikkes liv och de hon hade omkring sig har nedtecknats av Bodil Anjar. Fredrikke är mormorsmor till Bodil och hennes historia finns på länken https://bodilanjar.com/berattelser-fran-bromolla/

Klicka på bilderna för större format: