Vittringsfront
Ivös geologi
Marken du står på har gjort en lång resa - den bildades på en punkt där södra Europa nu ligger, men på en plats långt ner i jordens inre. Efter en åktur på många miljoner år och flera hundra mil har berget äntligen fått se dagens ljus, just på denna vackra plats i södra Sverige.
Jordens landmassor glider nämligen runt på planetens yta som långsamma sniglar. Landmassorna bryts sönder, driver isär och kolliderar. Där landmassor krockar bildas berg. I sprickorna som bildas när landmassor driver isär tränger magma upp ur jordens inre och bildar öar.
Graniten på Ivö bildades 5 000 meter under jordytan då magma från jordens inre stelnade. Sakta har det tjocka lager av andra bergarter som låg ovanpå vittrat bort och graniten nått markytan. Idag tittar den gamla granitklumpen ut över ett vidsträckt jordbrukslandskap på Kristianstadslätten. En lång resa från djupet till en av traktens högsta punkter.
Om du vandrar ut på brottets botten en regnig dag fastnar resultatet av årtusenden av vittring på stövlarna. Det är kaolinlera, blandad med sandkorn. Om Iföverken inte börjat bryta kalk och kaolin hade vittringsfronten legat gömd 40-50 meter under ytan.
Vittring ger lera
Berggrunden på Ivö klack består av en röd, gnejsliknande granit som du även hittar på Vångaberget tvärs över sjön.
Vind och vatten har vittrat bort de lager som låg över graniten. Men tiden har inte bara vittrat bort lager, den har också omformat den hårda graniten till mjuk lera.
När granit ligger djupt under marken i en fuktig och varm miljö omvandlas den hårda bergarten till små lerpartiklar.
Det tar ofattbart lång tid att förvandla granit till mjuk kaolinlera - 1 000 år för att skapa ett lager av 1 mm kaolinlera. En hisnande tidsrymd krävs för att skapa det mäktiga lager lera på 40 meter som bildats här på Ivös norra udde.
En ögonblicksbild från gruvan på tidigt 1900-tal. Här syns de olika lagren. Kaolinleran ligger längst ned i bild, täckt av ett tjockt lager sand. Ovanpå det ligger skalgruset med alla fossil och längst upp ett tunt lager matjord där trädens rötter får fäste.
Brottets väggar är en levande geologilektion
Tack var brytningen av kalk och kaolinlera har vi idag möjlighet att studera alla de lager av bergarter som Ivö Klack består av.
I botten ligger urberget av granit. Granit som bildas djupt nere i jorden består av olika mineraler. Den är ofta grovkornig med mineraler i olika färger. Här på Ivö ger mineralet fältspat graniten dess röda färg.
Graniten i brottet är inte alltid hård som sten. Delar av graniten, det vill säga urberget, har vittrat och bildat kaolinlera. I leran ligger granitblock som inte utsatts för vittring.
Även urbergshällarna är märkta av den pågående vittringen. Du kan till och med bryta loss skikt av berget och smula sönder det mellan fingarna. Branterna i brottet lyser i rosa, rött och orange. Det är utfällningar av fältspat och andra mineraler som färgar granithällarna.
Över lagret av kaolin låg kalksten. Det är en bergart som består av skal och andra hårda rester av Krita-havets invånare. Främst från mycket små organismer men också ostron- och musselskal samt fossil av andra havslevande djur. Det mesta av kalkstenen är borta, det har brutits för att användas i produktionen av cement. Men du kan fortfarande hitta mycket fossil i lagren med skalgrus på brottets sluttningar.
Ivö klack i genomskärning som lagren såg ut innan brytningen började. Mycket av skalgruset, sanden och kaolinet är bortbrutet nu. I brottets väggar kan du se rester av alla lager, ända ner till urberget.